Informationen som följer finns nu på Trafikverkets hemsida och informationen har dessutom skickats ut med brev.
Vad som inte framgår är hur busspassagerare tar sig till och från stationen och hur gående tar sig till Valhall Park.

Plan för Barkåkra station

Samtidigt som Hallandsåstunneln öppnar för trafik den 13 december ska tre nya stationer stå färdiga: Båstad nya, Förslöv och Barkåkra. Det är Projekt Hallandsås som ansvarar för bygget av stationerna. Nu börjar bygget av Barkåkra station.

Barkåkra station kommer att ligga vid det befintliga dubbelspåret under järnvägsbron på Skepparkroksvägen (se bild). På båda sidor om järnvägsspåren kommer det att finnas plattformar för på- och avstigning. Vid den västra plattformen kommer det att finnas parkeringsplatser för bilar och cyklar. De båda plattformarna förbinds med en gångbro med hiss och trappor.

Hur byggnationen går till
Arbetet med att bygga stationen inleds nu med trädfällning i området. Under våren och sommaren utförs schaktningsarbeten, iordningställs plattformar och görs grundläggning för gångbron. Efter sommaren kommer bron att lyftas på plats och hissar att monteras. Under oktober/november beräknas arbetena att vara färdiga.

Vågbrytaren på Skepparkrokens brygga har fått en ny form.

Skepparkrokens brygga i april 2015

Nu går den för säkerhets skull nästan ända upp till vägen.

Skepparkrokens brygga i april 2015

Badbryggan ligger och väntar på reparation.

Skepparkrokens brygga i april 2015

Stranden är delvis återställd.

Skepparkrokens strand i april 2015

Tomter säljes och köpes.

Skyltar vid Kustroddarevägen i april 2015

Ett hus till är uppe längs Kustroddarevägen.

Nytt hus vid Kustroddarevägen i Skepparkroken

Den nya pågatågsstationen skall få en helt ny väg.

Röjning för ny väg till den kommande pågatågsstationen

Det röjs för den kommande parkeringen.

Röjning för parkering vid den kommande pågatågsstationen

Träd och rötter tas bort.

Röjning för parkering vid den kommande pågatågsstationen

På fälten grönskar det för fullt.

Fält ovanför Skepparkroken i april 2015

Bland björkarna har det inte hänt så mycket än.

Björkskog ovanför Skepparkroken i april 2015

I skogen är det vitt av vitsippor och på några tomter är det blått av vårstjärna och scilla.

Vårstjärnor på tomt i Björkhagen i april 2015

Arbetet med att anlägga perrongerna pågår intensivt. Även på kvällarna pågår ibland aktiviteter. Förutom cykelparkering kommer det att anläggas en bilparkering med 50 platser. Kommunen kommer att vara huvudman för parkeringen som kommer att vara avgiftsfri.

Så här såg det ut maj 18.

Arbete med Barkåkra pågatågsstation 18 maj 2015

Och så här såg det ut samma dag åt Ängelholmshållet.

Arbete med Barkåkra pågatågsstation 18 maj 2015

Dessutom kommer det att anläggas två glastäckta trapphus med en glasstäckt gångbro mellan perrongerna.

Den här bilden föreställer motsvarande bro vid stationen utanför Förslöv. Trappkonstruktionerna för Barkåkrastationen kommer att vara annorlunda.

Principbild över trapphus och gångbro vid Barkåkra pågatågsstation

Trapphusen kommer att innehålla en hiss som skall klara av ett par cyklar, barnvagnar, permobiler mm. Från trapphusets översta del (på Valhall Park-sidan) går en gångbro som ansluter mot bilbron och vägens fortsättning mot Valhall Park.

Det mörka på den här översiktsskissen visar trapphusen och och gångbroarna

Översiktsbild över Barkåkra pågatågsstation

Det förbereds detaljplaner för en gång och cykelväg mot Valhall Park. Under lång tid kommer nog gående att få samsas med bilar på den smala och ofta vattentäckta vägen.

Dessutom planeras en ny busshållplats. Troligen där gångbron ansluter mot bilbron. Busshållplatsen planeras av Skånetrafiken, Trafikverket och Kommunen tillsammans.
Låt oss hoppas att man lyckas få det till en välplacerad timglashållplats. Erfarenheter av hållplatsplaceringen för Valhall Park inger oro.

Trots länsstyrelsen invändningar mot översiktsplanen har kommunstyrelsen, enligt ansökan från PEAB, beslutat att hela det inritade området på bilden ska detaljplaneras.

Plankarta Barkåkra 55:1

Området kallas Barkåkra 55:1 och det omfattar även de hästhagar som många vill skall bevaras.

Hästhagarna ovanför Skepparkroken 2011-08-10

Planansökan från PEAB gäller ”planläggning för enbostadshus, enbostadshus i grupp, radhus- parhus, kedjehus flerbostadshus, skola och handel”.
Kommunstyrelsens beslut är att ”meddela positivt planbesked, pröva planläggning enligt ansökan samt ge arbetet hög prioritet med start tredje kvartalet 2015 med ett förmodligt antagande av detaljplanen i kommunfullmäktige andra kvartalet 2016.”

Engelholmspartiet röstade emot beslutet. Socialdemokraterna stödde indirekt genom att avstå från att rösta. Övriga partier röstade för.

Planarbetet skall genomföras med ”utökat planförfarande” vilket bl.a. innebär att samråd ingår. Läs mer om planprocessen här.

NST 2015-08-18 har mer information.

Mer om tidigare turer runt översiktsplanen och hästhagarna finns här.

Många nya turer är att vänta.

På 1930-talet såg järnvägsövergången till Skepparkroken ut så här på en vinterbild från Erik Hellbergs album.

Järnvägsövergången vid Skepparkroken c:a 1930

Den lilla banvaktsstugan till höger på fotot syns på kartan från 1926.
Vet någon när den revs? 
Vet någon något om gården Sjöhult som låg där det i dag är ett kommunalt förråd?

Skepparkroken på häradsekonomiska kartan från 1926

1998 byggdes den nuvarande bron efter överklaganden. Klicka på artikeln för att göra den större och läsbar.

Järnvägsbron NST 1998-10-15

Nu pågår bygget av station Barkåkra. Arbete görs på gjutformarna för trappor och hisschakt. Det ser ut att ta tid.

Pågatågsstation Barkåkra 2015-09-15

Ängelholms kommun inbjuder till samråd den 20 oktober klockan 17.30 i Errarps skola.

I december invigs Barkåkra pågatågsstation. I samband med trafikstarten kommer Skånetrafiken börja trafikera busslinje 2 med elbussar. Just nu utreder vi var busslinjen ska gå.

Utredningen skall vara klar till årsskiftet 2015/2016.

De två alternativen som utreds är:
1. Att bygga en ny väg mellan Barkåkra station och Björkhagsvägen
2. Att förbättra den nuvarande bussvägen så att restiden blir kortare

Se hela texten på engelholm.se.

Sista reguljära tåget över åsen har gått och arbetet med att färdigställa Barkåkra pågatågsstation har tagit fart.

På panoramabilden syns arbete med hissmontering, vägar, parkeringsplatser mm

Barkåkra pågatågsstation 2015-11-05

Stationen invigs tisdagen 2015-12-08 kl. 10.30
”med tal av Lars Nyander, kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm.
Ängelholms Blåsorkester medverkar. Trafikverket bjuder på glögg.”
Klockan 14 underhåller Eric Saade vid norra tunnelmynningen med ”sång och dans”.
Hela programmet för alla stationerna finns här.

Mellan den 8:e och 10:e december går det att åka specialtåg mellan Ängelholm och Båstad på vissa tider. Se här. Något märkligt stannar inte tågen i Barkåkra och Förslöv.

Från 13 december går de reguljära tågen en gång i timmen med anpassade bussar mot Vejbystrand. Första tåget mot Ängelholm går 05:13 och sista tåget på kvällen går 00:13. Tidigt på morgonen och på eftermiddagen går några tåg med halvtimmestrafik.
Hela tidtabellen går att hitta i Skånetrafikens reseplanerare.

Emma Påhlsson (1853 – 1929) nedtecknade i mars 1925 en berättelse om sin far Sjökapten Erik Påhlsson. Emma levde hela sitt liv i Skepparegården i Skepparkroken. Här berättar hon om hur livet som sjökapten kunde vara på 1850-talet. En modell av barkskeppet Prins Gustaf som Emma skriver om hänger som votivskepp i Barkåkra kyrka.

Sjökapten Erik Påhlsson från Bjärbygdens årsbok 1956

Läs även del 1 och del 2.

Här följer del 3:

Den 24 februari 1849 gifte sig kapten Erik Påhlsson med en af byns döttrar, vid namn Britta Christina Hulth, och syster till förut nämnda tre bröderna Hulth.
Deras far hette Per Hulth, och var en sorts hamnkapten här i Skepparkroken vid fartygens lossnings och lastningsplats. Per Hulth hade 2 döttrar till, Charlotta och Petronella, båda gifta med bypojkar den äldsta med Mathis Nilsson den andra med Mathis Påhlson. Per Hulths hustru var från Barkåkra och hette Bengta Andersdotter, och dog 1842.

Kapten Erik Påhlsson hade tre barn, sonen Axel född 1850 och dottern Emma född 1853 samt dottern Paulina född 1855.

På 40 talen hände det ibland att min Far blef inne frusen i Stockholm med sitt fartyg och fick då resa landsvägen hem med hela besättningen för att övervintra, emedan alla var skåningar, och en sådan resa tog på den tiden hela 5 dygn från Stockholm, ty då här inga bekväma jernvägar var som nu fick de anlita hästskjutsar hela vägen, och ibland kunde det hända att de var flere Skåne kaptener med sitt folk i ett följe, och då blef der ett fasligt lif på gästgifvaregårdarna när ett sådant sällskap anlände, synnerligast vid nattetid och de skulle ha nya skjutsar allesamman då skreks der på sjömans-vis för att få gästgifvare och de s.k. hållkarlar vakna.  Far hade många roliga äfventyr att berätta om de landsvägs-reserna, han hade nämligen varit med om att resa mellan Stockholm och Skåne landvägen 10 gånger. Värst var för dem komma genom småland der de måste som dragare ha oxar att köra med man kan förstå att det ej gick fort att komma fram.

I april 1854 inköptes af redarna M Flensbergs söner Malmö ett nytt fartyg ett barkskepp från Finland som fick namnet Prins Gustaf. På detta skepp blef kapten Erik Påhlsson befelhafvare från nämda tid, och först nu med detta fartyg börjar han segla på de stora verldshafven, och hans långresor börjar med allvar, vanligtvis var han då ute i 3 år i stöten utan att besöka svensk hamn. Första året segla han mäst på England och Medelhafvet, men i skeppsjournalen ser jag att februari 1855 var han i Rio D Janero, och i maj i Bahia i juli i Coves, derifrån till Rotterdam sen blef det Sunderland och Skottland.
1856 är turerna mäst på Frankrike Spanien och Egypten. Efter journalen vill jag teckna upp några av hans resor 1857 – 1858 – 1859 – Från Hull till Neapel derifrån till Aleuta(?) Gebraltar Nevcastle Alexandria London Konstantenopel London Nevcastle Konstantenopel Falmoth så kom hem till Malmö i december 1859.
1860 ungefär samma resor.
1861 i samma ut igen, först till London och Nevcastle. Men så i maj anträddes resan öfver Atlanten och Nevyork  som destinationsort. Detta blev en lång och svår resa, som vara i 66 dygn innan de kom fram. Att på den tiden kryssa öfver stora oceanen med en segelskuta var naturligtvis ingen lätt sak. Prins Gustaf var ej så synnerligt stort fartyg, den lasta cirka 4000 tunnor spannmål, och låg 15 fot djup som lastad. De var 11 mans besättning utom kaptenen, men en sådan massa proviant och vatten de skulle ha med sig för en så lång resa. Far tala om att de i atlanten mötte flera stora isberg, men klarade dem fint.

Modell av barkskeppet Prins Gustaf i Barkåkra kyrka

Fortsättning följer.

Stormen Gorm drog in på söndagskvällen den 29:e november c:a klockan 22 och redan vid midnatt var det värsta över. Då hade det dock varit orkanstyrka i vindbyarna, c:a 32 m/s. Vattnet steg och skapade problem vid stränderna. Här följer några bilder från måndagsförmiddagen då vattnet var fortsatt högt och det blåste stark kuling. Det går att klicka på alla bilderna för att se dom i en större version.

I Björkhagsdungen hade en björk lagt sig med rotvälta.

Björkhagsdungen efter stormen Gorm

Vid Björkhagsbryggan hade alla båtar utom en fått nya platser.

Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm

Den enda båten som låg kvar var full med vatten och för tung att rubbas av orkanbyarna.

Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm

En katamaran låg krossad mot stenmuren.

Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm

De flesta båtarna hade samlats runt bunkern.

Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm

En båt låg nästan borta vid porslångstenen.

Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm

Av Björkhagsbryggan syntes inte mycket. Hur den har klarat sig återstår att se.

Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm

Längs Strandridarevägen hade en trädstam gått av inne på en tomt.

Vid Strandridarevägen efter stormen Gorm

Och riktigt sorgligt hade ett plåttak gett med sig.

Vid Strandridarevägen efter stormen Gorm

Sjömärket som ska finnas utanför Magnarp och som en tid legat still utanför Porslånstenen, ligger nu tryggt på land.

Nedanför Kobbvägen efter stormen Gorm

I Skepparkroken blir dags att ta nya tag både med stenbryggan och med badbryggan.

Skepparkroken efter stormen Gorm

Många stenar hade rullat ner.

Skepparkroken efter stormen Gorm

Av boulebanan finns inte mycket kvar.

Skepparkroken efter stormen Gorm

Tången som legat på stranden låg nu på vägen. Vägen var delvis röjd. Badflotten och en trädstam hade blockerat vägen.

Skepparkroken efter stormen Gorm

Så här högt vatten var det mycket länge sedan det var.

Skepparkroken efter stormen Gorm

Snöskyfflar som för en vecka sedan togs fram för snöröjning kom nu väl till pass för tångröjning. Vattnet hade gått ända in på huset.

Skepparkroken efter stormen Gorm

Traktor behövs för stora mängder.

Skepparkroken efter stormen Gorm

Vattnet gick ända in på Hults Lid.

Skepparkroken efter stormen Gorm

Slutligen en kort film som mest visar området runt Björkhagsbryggan på måndagsförmiddagen.

Så blev då stationen invigd till slut. Trafiken startar på söndag december 13. Fler bussar kommer då att gå genom Björkhagen och Skepparkroken. Dock få elbussar som det sagts tidigare. Busstidtabellen finns här och i länksektionen (som finns långt ner i kolumnen till höger). Tåg- och busstiderna är anpassade för resande mot Ängelholm/Helsingborg. I riktningen mot Förslöv/Vejbystrand saknas anpassning helt. Buss från Ängelholm rekommenderas då. Tågtiderna finns här och i länksektionen.

Här följer några bilder från invigningen.

Invigningståget anländer. Mycket folk väntar på stationen.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Tåget ligger före tidtabellen.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Orkester, press, invigningstalare, mm kommer på plats.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

TV och press är rikligt representerad.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Orkestern spelar upp.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Enligt programmet är det Ängelholms Blåsorkester som spelar.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Talare ett är från Trafikverket.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Talare två är Lars Nyander, kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Talare tre är från Trafikverket.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Stationen invigs officiellt av närings- och innovationsminister Mikael Damberg som med kort varsel ersatt en sjuk infrastrukturminister. Orkestern blåser fanfar.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Orkestern spelar igen.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Tågresenärerna återgår till tåget.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Invigningsskylten

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Pågatåget är  specialmålat.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Färden går vidare för invigning av stationen i Förslöv.

Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015

Talen var föredömligt korta och proceduren var avklarad på en kvart. Regnet gjorde uppehåll under ceremonin med började igen strax därefter.

Thotts hus är ett av de äldsta i Skepparkroken.
Det ligger till höger om det vita Villa Strandbaden på den här bilden från 2010.

Skepparkroken från midsommarängen i midsommarveckan 2010

Ulla von Kunhardt (född Thott) berättar här nedan till några gamla foton från familjens album samt ett par bilder som Maja Fajers tog 1952.

Thotts album 1919

1919: Min farfar framför ”uthuset” med dass, vedbod och kaffeveranda, 1 år efter det att farföräldrarna köpt huset. Uthuset ligger där vi nu har vår parkeringsplats och tillhörde huset, liksom det bredvid tillhörde Alma Berggren och hennes familj. Uthusen försvann när vatten och avlopp tillkom och vägen breddades.

Thotts album 1919

1919: Framför huset tillsammans med hemhjälp och barnflicka? Eventuellt är barnen Ivar och Bosse, men det kan också röra sig om grannbarn.

Thotts album 1924

1924: Spelemannen är i byn och framför köket har byns barn samlats. Min far och brodern Ivar ses i bakgrunden , den större pojken till vänster är gissningsvis yngste brodern Bosse och flickan till vänster om spelemannen och delvis skymd av hatten är yngsta systern Christina. Till höger ett av uthusen.

Thotts album 1925

1925: Förmodligen barnkolonibarn. Man ser här att bara Almgården ligger mellan skolan och den thörnska gården.

Thotts album 1933

1933: Thottska och Berggrenska husen sedda från baksidan och uppifrån backen. Man ser här på halmtaket att det egentligen rör sig om ursprungligen två sammanbyggda hus.

Thotts album 1933

1933: Badnöje med kompisar på piren. Flickan i den vita badmössan i mitten är tror jag min faster Christina Thott.

Thotts album 1933

1933: Samma grupp ungdomar som på föregående foto. Lågvatten precis som idag. Fortfarande är bebyggelsen gles.

Maja Fajers foto 1952

1952: Här ser vi mina farföräldrar Märta och Waldemar Thott framför ”stora ingången”. Halmtaket ligger fortfarande kvar. Gissningsvis är fotot taget ca. 1952. Det var på 50-talet som mina föräldrar övertog huset och vi fick eternittak. Just då var det av brandsäkerhetsskäl förbjudet att lägga om halmtak.

1952: Det är min födelsedag med blomsterkrans i håret någon gång på 50-talet , förmodligen 1952 tillsammans med min yngsta syster Catharina och mina farföräldrar Märta och Waldermar Thott.

Vångafloden (eller Vångafloen) är namnet på den damm som låg vid Kustroddarevägen ovanför Skepparkroken. På kartan från 1926 ligger den under bokstäverna ”kr” i Skepparkroken. Här brukade barnen i Skepparkroken åka skridskor på vintrarna förr i tiden.

Häradsekonomiska kartan från 1926

Rester av dammen finns kvar idag.

Vångafloden – damm vid Kustroddarevägen i mars 2016

I Digital Museum hittade jag några bilder från Skepparkroken tagna i svartvitt år 1962. Ägare till bilder är Sjöhistoriska museet och fotograf var Nils Nilsson.

Bildtexterna nedan är hämtade (oredigerade) från Digitalt Museum.

Bilderna visar Thotts hus och Ola Påls.

Gammalt hus, det närmaste av de två sett från vågbrytaren.

Gammal bebyggelse utmed vägen

Gammal bebyggelse utmed vägen.

Bilderna visar också Bryggan och kåsar.

Kan det vara Nordfeldts eka som ligger i kåsen?

Utsikt mot öster från vägen utmed bebyggelsen. Tv den lilla kajen innanför vågbrytaren. I mitten och th Stora Kåsar. I bakgrunden landarmen till ett bottengarn.

Bebyggelsen sedd från vågbrytarens spets. I förgrunden plattbottningar. De flesta står på det torra pga uppgrundningen bakom vågbrytaren.

Kås med blekingseka, i bakgrunden ett bottengarn

Kås med blekingseka, Båt av den typ som byggs i mellersta Blekinge.

Några bilder visar resterna av Varvskåsen.

Skepparkroken var fram till 1800-talets mitt en sjöfartsby. Det fanns också ett skeppsvarv där det byggdes stora skutor från minst 1600-talet till mitten på 1800-talet.
Varvets placering framgår av bilderna.

”Varvskås”, sedd fr vägen utmeed bebyggelsen. Här var förr en byggplats för småskutor. I senare tid har kåsen delvis fyllts igen och försetts med pålskoning och dävertar. I bakgrunden ett bottengarn.

”Varvskås”, sedd fr vägen utmeed bebyggelsen. Här var förr en byggplats för småskutor. I senare tid har kåsen delvis fyllts igen och försetts med pålskoning och dävertar. I bakgrunden ett bottengarn. I bildens mitt skönjes en svacka i marken, nu till stor del uppfylld, som markerar byggeplatsen.

”Varvskås”, sedd fr vägen. Här syns hur svackan, där byggplatsen låg, fyllts ut för att få underlag till vägen i bakgrunden.

”Varvskås”, sedd fr vägen. Här syns hur svackan, där byggplatsen låg, fyllts ut för att få underlag till vägen i bakgrunden.

Sömmerskornas hus i Björkhagen byggdes av Mattis Olsson under slutet av 1800-talet.
Mattis var son till Ola Svensson som c:a 1840 fått flytta sin gård och
bygga det som idag kallas Björkhagens gård vid Björkhagsvägen nära Magnarps byaväg.

Sömmerskornas hus i Björkhagen. Google street view oktober 2010

Mattis sålde senare huset till Olof Jönsson (1839-1924). Olof var stenhuggare och
han bodde i huset med hustru och döttrarna Emma och Beata. Olof har givit namn till Olofs väg som börjar vid huset.

Olof Jönsson med hustru och döttrarna Emma och Beata. 1910-tal.

När Olof dog 1924 övertog döttrarna huset. Emma och Beata var sömmerskor och sydde kläder till många Björkhagen, Skepparkroken och Vejbystrand.
Sömmerskornas väg börjar på andra sidan Björkhagsvägen mitt emot huset.

Den äldre bilden och fakta är hämtade från Boken om Magnarp av Ella Johansson.

Att vara pilot i svenska flygvapnet var kanske Sveriges farligaste jobb under 1950- och 60-talet. J29 Flygande Tunnan var ett olycksdrabbat flygplan. Av de 661 tillverkade planen totalhavererade 237 st och 99 piloter omkom. J29 flögs på F10 mellan 1953 och 1966.

J29 Tunnan

Två omskrivna haverier skedde nära Skepparkroken.

16:e november 1953 havererar fältflygaren Hans Bladh vid inflygning till F 10.
På c:a 50 m höjd rollade planet kraftigt över åt höger med nosen c:a 45° mot marken.
Bladh lyckades räta upp planet på 5-10 m höjd och kunde därefter med låg fart flyga parallellt med marken. Han kolliderade med västkustbanans kontaktledningar och slog därefter i marken. Bladh slungades, fortfarande sittande i stolen, in i en halmstack och fick allvarliga skador. Ett benet fick amputeras under knäet och det andra hade begränsad rörlighet och stel fot. Redan 1955 så var Bladh tillbaka i flygtjänst och flög SK 16, J 28B Vampire och J 34 Hawker Hunter. Både DN och SvD hade nyheten på sin första sida.

DN 1953-11-17

DN 1953-11-17

SvD 1953-11-17

I februari 1963 havererade Tage Jonsson på den halvmetertjocka isen utanför Skepparkroken. Tage Jonsson överlevde kraschen men hur det gick för honom senare kanske någon läsare känner till.

SvD 1963-02-16

SvD 1963-02-16

Det är lätt att förstå vilken press och ständig oro pilotyrket var för pilotens familj.
Från en artikel 2013 i Expressen citeras:

• Hur kunde det pågå så länge, hur kunde man tillåta att så mycket folk dog i fredstid?
  Varför var det ingen offentlig debatt? Det vill jag ta reda på, säger Mikael Nilsson, historiker vid Stockholms universitet.
• Under 1950-talet hade vi 21 döda flygare per år.
  På 1960-talet 13 per år och på 1970-talet 6-7 döda per år.
  Sverige hade runt sex gånger högre dödlighet per 100 000 flygtimmar än USA på 1960-talet.
• Först på 1960-talet börjar man se över flygsäkerheten. Främst för att planen börjar bli dyra, inte på grund av dödsoffren, säger Mikael Nilsson.
• Åldern på flygarna var en bidragande orsak till olyckorna.
  En fältflygare kunde börja som 17-åring, då är man inte medveten om sin egen dödlighet. Ledningen var kanske inte heller den bästa,
  man drev på för hårt, det var lite för grabbigt, säger den flyghistoriske författaren Göran Jacobsson.

Vid parkeringen till Barkåkras nya station finns en gammal grusgrop som numera är ett kommunalt förråd. Fast kommunal avstjälpningsplats är kanske en bättre beskrivning.

Infarten till det kommunala förrådet

Åtminstone var det så 2011 när platsen för den nya stationen beslutades (se bilder från 2011 här)

Innan det blev SJ:s grusgrop år 1930 låg här gården Sjöhult.

Sjöhult på karta från 1926

Sjöhult var en del av farmen Barkåkra. Gården köptes 1886 av Gustaf Andersson och stannade sen inom hans släkt till den såldes 1930 till SJ av Loe och Edit Andersson, som ägt gården sen 1925. Husen på gården flyttades till ett nytt läge i Errarp nära Kägleån.

Marken utnyttjades sedan som grusgrop av SJ fram till c:a 1950. Det gick även ett elektrifierat stickspår ned till grusgropen. Stickspåret användes även för lastning av betor på höstarna.

Varför köpte då SJ en grusgrop? SJ och dess föregångare hade sedan länge använt en grusgrop som låg nära den nya Barkåkra station (den gråa markeringen till höger längst ned på kartan ovanför). Den gropen hade sinat.

Den äldsta grusgropen vid Barkåkra station

Järnvägen över åsen invigdes 1885. Svenska Dagbladet gjorde reportage där grusgropen nämns. Det som kallas Barkåkra station i reportaget är stationen som sen kom att döpas om till Vejbyslätt station.

Svenska Dagbladet den 22 augusti 1885

I denna den äldsta grusgropen vill PEAB gärna bygga hus enligt planen för Barkåkra 55:1. Tre punkthus med upp till åtta våningar (rödmarkerade på bilden nedan) skulle det kunna bli i gropen.

Planen för Barkåkra 55:1

Det har varit väldigt tyst om planen det senaste året.

Handlaren Otto Hedström byggde ett hus i Skepparkroken i början på 1930-talet. Han levde där till sin död 1954.

Handlaren Otto Hedström i Skepparkroken c:a 1950

På 1930-talet fanns det fortfarande en skräddare i Skräddaregården – sista huset i byn. Det var Carl Persson som tagit över skrädderiet efter sin far. På bilden nedan, från c:a 1910, syns Carl stående i mörk hatt. Övriga på bilden är från familjen Hellberg, bland andra döttrar till kustroddare Hans Fredrik Hellberg.

Skräddare Carl Persson stående i mörk hatt c:a 1910

Någon gång på 1930-talet beställde Otto Hedström en frack av Carl Persson. När fracken var färdig visade det sig att Hedström inte hade råd att betala räkningen. Situationen löstes med att skräddare Persson fick en del av Hedströms tomt som betalning. Det är det röda området på kartan nedan som numera tillhör Skräddaregården (Barkåkra 22:44) och inte Hedströms angränsande Barkåkra 22:43. Eftersom tomtpriset var c:a 25 öre/kvadratmeter går det att räkna ut vad fracken kostade.

Fastighetskarta över Skepparkroken från 2010

Historien har berättats för Bengt Bengtsson av Sture Hellberg.

Villa Strandbaden byggdes på en avstyckad del av den fastighet som ursprungligen hade beteckningen Skepparkroken #7. Den resterande delen är det som kallas Thotts hus.

Skepparkroken 1809

På den avstyckade delen låg ett gammalt hus/lada byggd i början på 1800-talet (efter 1809). Det är den stuga som syns till höger på bilden nedan.

Vid hamnen i Skepparkroken c:a 1900 (foto från Evy Hulth)

Följande bild från uppbyggnaden av Villa Strandbaden är lånad av Ingemar Kanth. Ingemar är barnbarn till byggmästare Elof Kant som lät bygga Villa Strandbaden 1905.

Villa Strandbaden under uppbyggnad ca 1905. (Bilden tillhör Ingemar Kanth)

Ingemar skriver om bilden: ”Byggmästare Elof Kant uppförde villan som stack ut i sin omgivning och gör så än idag. Den byggdes på och omkring det gamla boningshuset/ladan. Elof och Betty med 9 barn bodde själv i en lägenhet av fyra. Tillsammans var det vid något tillfälle totalt 24 barn som bodde i de fyra lägenheterna.”

Elof, Betty och barnen bodde endast 10 år i huset. Elof druknade tragiskt i december 1915 och återfanns inte förrän långt senare.

Svd 1916-02-06 Elof Kant funnen

Betty kunde inte bo kvar i huset utan hon gifte sig senare med Johan Brynolf och flyttade med barnen till honom i Björkhagen.

Villa Strandbaden bytte senare ägare flera gånger innan det slutligen 1926 köptes av Joel Svensson som återvänt från USA.

Lagfart Villa Strandbaden 1927

Senaste lagfartsnotering från 2007, före en totalrenovering av huset, var på 6 300 000 kronor.

I huset som ligger i hörnet av Björkhagsvägen och Långrevsvägen och som är byggt c:a 1930 har det funnits pensionat, telefonstation, mjölkaffär och internatskola.

F.d Strandpensionatet i Björkhagen februari 2018

Mellan 1925 och 1935 byggdes många hus i Björkhagen. På kartan från 1926 hittar man Björkhagsvägen, Skepparens väg och Strandridarevägen som alla har samma sträckning som idag. Majgårdsvägen gick då fram till Björkhagsvägen och Kustroddarevägen gick något krokig fram till Brynolfs gård. Långrevsvägen fanns ännu inte.

Björkhagen på häradsekonomiska kartan från 1926

1935 var Björkhagen ännu inte etablerat som namn och pensionatet kallades ”Magnarps Strandpensionat”. Marken nedanför pensionatet var helt obebyggd.

”Magnarps Strandpensionat” i Björkhagen c:a 1935

Ella Johansson, som 1999 skrev ”Boken om Magnarp”, beskriver huset i boken:

Från omkring 1935 och in på 1950-talet fanns på tomten 6:89 ett pensionat öster om vägen, alldeles nere vid stranden. Då var inga hus byggda nedanför detta. Pensionatet drevs av Anna och Johan Nilsson. Från början fanns endast huvudbyggnaden men snart behövdes mer plats för att kunna ta emot flera gäster, varför annex uppfördes. Fru Anna var kokerska och skötte själv det mesta i köket, medan maken Johan skötte kontoret och tog emot gästerna. En servitris anställdes för sommaren liksom en lillpiga i köket. Sommaren 1942 var det jag som var lillpigan.

Även en telefonstation rymdes här. Under vintern var även detta Annas arbete men en ”telefonissa” fick ta över det arbetet under sommarmånaderna. Telefonstationen upphörde 1953.

Det räckte inte med detta, utan på gården fanns också en mindre byggnad, i vilken Johan hade en mjölkaffär. Det fanns vid den här tiden många sommargäster runt om i stugorna så kunder fanns det. Inte minst de många barnkolonier, som hade kommit till, behövde massor med mejeriprodukter. Affären var endast öppen på förmiddagarna. När mjölkskjutsen kom, lämnades stora kannor med mjölk och grädde som sedan såldes i ”lösvikt”. Johan mätte upp mjölken med sitt långskaftade litermått, eller grädde med det mindre decilitermåttet, den mängd köparen ville ha i sin medhavda spann, flaska eller gräddkanna.

Efter pensionattiden har här även bedrivits internatskola. Ansvarig för denna var en man vid namn Lundblad. Här fick rikemansbarnen läsa upp sig under sommarmånaderna för att lättare kunna gå vidare när den ordinarie skolan började igen på hösten.

Annexen har blivit avstyckade från fastigheten och är liksom huvudbyggnaden numera vanliga boningshus. Det äldsta huset ägs av Katarina och Jan Otterbrant. Annexen väster om vägen har Stig Nord som ägare.

Ragnar Påhlsson har berättat att Apelgården – professor Petréns hus i Skepparkroken – byggdes år 1865 av sjökapten C.M. Norberg, som varit förste styrman på barkskeppet ”Prins Gustaf” under befäl av sjökapten Erik Påhlsson.

Apelgården i Skepparkroken 2015-11-23

Efter Norberg och innan Petrén köpte huset år 1920 bodde där kustvakterna Hansson, Nilsson och Landgren. Kustvakterna var överordnade kustroddarna. Kustroddarbåten var förlagd till Skepparkroken innan den flyttades till Vejbystrand när hamnen där stod klar.

Här en bild på kustvakt Hansson med familj.

Kustvakt Hansson med familj c:a 1890

Den 10:e oktober 1896 stod den här notisen i tidningen Norra Skåne.

Norra Skåne 1896-10-10

I övrigt är familjens öde okänt.