Det är kallt och blåsigt med snö som yr. Här är mitt bidrag till årets fågelinventering.

Pilfinkarna är helt dominerande.

Pilfinkar i Björkhagen i januari 2014

Pilfinkarna kör bort övriga fåglar från fågelmataren.

Pilfinkar i Björkhagen i januari 2014

Blåmesarna får hålla sig till talgbollarna

Blåmesar i Björkhagen i januari 2014

Om det blir en plats ledig på fågelmataren kan en talgoxe våga sig fram.

Pilfink och talgoxe i Björkhagen i januari 2014

Pilfinkarnas sätt att äta gör att det spills en hel på marken som gärna plockas upp av ringduvor

Ringduvor i Björkhagen i januari 2014

och av bofinkar och koltrastar

Koltrast och bofink i Björkhagen i januari 2014

eller en ensam rödhake.

Rödhake i Björkhagen i januari 2014

Annars sitter duvorna och tittar på en bit bort.

Ringduva i Björkhagen i januari 2014

En tidsresenär från 1726 som besökte Barkåkra socken idag skulle kunna känna igen Skepparkroken, kustlinjen och Barkåkra kyrka. I övrigt skulle han eller hon vara förvirrad. Som den geometriska kartan från 1726 visar låg Skepparkroken isolerad nere vid kusten och en bit från kyrkan fanns en by med tätt samlade gårdar.

Geometrisk karta från 1726 över Barkåkra Kyrkby

På det rödmarkerade området låg inte mindre än 14 gårdar. Övragård, prästgården och klockargården låg nära kyrkan och en gård låg lite avsides. Dessutom är Tegelhuset och Svanhuset från 1726 markerade.

Barkåkra kyrkby på en karta från 1726

Skiftena i början på 1800-talet gick hårt bystrukturerna. Om man mappar det rödmarkerade området på dagens karta hittar man en ensam gård på samma område.

Läget för Barkåkra kyrkby på dagens karta

Ovanför Skepparkroken låg ett kärr som kallades StrandKierret och det fanns en gränssten mot Magnarp som kallades StrandKierrs Sten.

Skepparkroken och StrandKierret på en karta från 1726

Lite förstorat syns det bättre. Kärret var ”med någon ahlskog beväxt”

StrandKierret och StandKierrs Sten på en karta från 1726

Mappat på dagens karta hamnar kärret vid Majgårdsvägen i Björkhagen.

Läget för StrandKierret och StrandKierrs Sten från 1726 på dagens karta

Det ser ut så här idag. Kärret var borta redan på kartan från 1809. Det blir fortfarande snabbt blött i markerna här när det regnar mycket.

Läget för StandKierret från 1726 längs Majgårdsvägen i Björkhagen

StrandKierrs Sten är markerad med en liten röd prick på kartan ovanför och hamnar i slutet på återvändsgatan med husen Kustroddarevägen 17 A-F i Björkhagen.
Senare rätades gränsen mellan Barkåkra och Magnarp ut och gränsen går idag från Porslongsten längs Linbråkarevägen och i dess förlängning.
Kommunen har dock valt en gräns mellan Björkhagen och Skepparkroken som går vid den gamla skjutbanan.

Kustroddarevägen 17 A-F i Björkhagen

Kanske är det någon av de flyttade stenarna på bilden nedanför som är den gamla StrandKierrs Sten från 1726

Kanske någon av dessa flyttade stenar var StrandKierrs Sten från 1726 års karta

Det går att klicka alla bilderna för att se dem förstorade. Använd då webläsarens bakåtpil för att komma tillbaka.

Den aktuella kartan som innehåller fastighetsbeteckningar är hämtad från vägföreningens hemsida.

Enligt en artikel i NST 2014-03-04 har kommunledningen i Ängelholm ambitionen att pågatågsstationen ovanför Skepparkroken ska stå klar när tunneln genom Hallandsåsen förväntas vara klar i slutet på 2015.

Flygbild med läget för den nya pågatågsstationen i Barkåkra

När tågen börjar rulla genom i stället för över Hallandsåsen under 2015 ska den nya stationen i Barkåkra stå klar är kommunledningens ambition.

Och även om inte så mycket annat kommer att vara byggt ute i Barkåkra så håller tidsplanen för den nya pågatågsstationen.

Under de kommande tre veckorna, fram till den 24 mars, är den nya detaljplanen för pågatågsstationen i Barkåkra ute för granskning, vilket är sista momentet innan planen ska antas.

Den nya stationen ska byggas under vägbron där Skepparkroksvägen går över järnvägsspåren. Dessutom kommer det att finnas en tillhörande pendel- och cykelparkering.

Vad som gör tidplanen osäker är planerna för stationen i Förslöv där Båstad kommun ännu inte har lyckats fatta beslut om stationen skall ligga vid tunnelmynningen eller centralt i Förslöv längs den gamla bansträckningen. Med en placering centralt i Förslöv finns möjlighet att förlänga pågatågstrafiken till Grevie och med en placering vid tunnelmynningen finns möjligheten att förlänga trafiken till Båstad. Vid tunnelmynningen finns dessutom bättre möjlighet att ordna pendlarparkering.

Detaljplanen för stationen ovanför Skepparkroken kan man se i ett tidigare inlägg. Stationen skall heta Barkåkra.

Löfbergs hus, som ligger mellan den gamla skolan och Almgården i Skepparkroken, byggdes som sommarhus år 1934 av ingenjör Hans Kihlgren (1881-1958). Efter fru Kihlgrens död övertogs huset år 1946 av 1:e flygläkare Ove Löfberg i Ängelholm.

Här följer några bilder från Kihlgrens tid. Bilderna har lånats av familjen Sjögren i Almgården. Dateringarna och personbeskrivningarna till bilderna är osäkra. Den som vet mer får gärna kommentera.

Det går att klicka alla bilderna för att se dem förstorade. Använd då webläsarens bakåtpil för att komma tillbaka.

Hans Kihlgren och fiskare Sture Andersson med en av sönerna c:a 1940

Hans Kihlgren jobbade vid Svenska Tobaksmonopolet och var troligtvis den som fick Thure Thörn och Nils Hulth att börja med tobaksodling i början på 1940-talet

Hans Kihlgren och Nils Hulth c:a 1940

Fru Kihlgren med döttrar c:a 1940

Vilket år är det och vilka barn vaktar Albertina Hulth?

Hans Kihlgren och Albertina Hulth

Att man lät göra vykort med den egna gården var vanligt vid den här tiden.

Fru Kihlgren c:a 1940

Löfbergs gård har det senaste året fått en ny del som vackert ansluter till den äldre delen. Bilden nedan är tagen efter stormen 6 december 2013 när vattnet gick upp till vägen i Skepparkroken.

Löfbergs hus och Almgården vid högt vatten 6 december 2013

Planerna på nya villatomter mellan Hässleholmskolonin och Magnarps Byaväg går vidare med nya bud.

Planen som presenterades under 2012 modifierades först efter att ha fått bakläxa av länsstyrelsen. Då blev det två tomter mindre för att skydda bronsålderhögen vid Björkhagsvägen.

Efter modifieringen såg förslaget för Magnarp 5:88 ut så här med 21 villatomter:

Plan för Magnarp 5:88 i september 2013

Nu finns ett modifierat förslag med 25 tomter:

Plan för Magnarp 5:88 i mars 2014

En artikel i NST 2014-03-20 förklarar:

En detaljplan för ett nytt villaområde i Magnarp på kanten till Björkhagen var redo för antagande i fullmäktige när markägaren ångrade sig och stoppade processen. Istället för det nedbantade förslaget på 21 villor vill han pröva möjligheten att lägga på fyra villatomter längs tillfartsvägen från Magnarps Byaväg till det nya området. Förutom att öka antalet tomter så ansåg han de nya villorna runt tillfartsvägen skulle binda samman det nya området med vägen på ett bättre sätt.

Läs mer på NST eller ladda hem dokumenten från kommunen.

Det ser ut att bli gott om tomter till salu i Skepparkroken/Björkhagen/Magnarp framöver.

Måndagen 24 mars 2014 sken solen i Björkhagen, det var 9 grader varmt och fåglarna kvittrade.

Här är några bilder som visar vårens snabba frammarsch.

Vårstjärna

Scilla

Påsklilja mm

Blandat

Vitsippa

Viol

Ros

Vresros

Rabarber och kärs

Pion

Magnolia

Körsbär

Kaprifol

Ask

Hassel

Brännässla

Björkhagsvägen kommer att vara under uppgrävning för lång tid framför. Arbetet, som påbörjades i januari nere vid havet, har nu hunnit förbi Kustroddarevägen.

Björkhagsvägen under uppgrävning

Det innebär att inga bussar kan längre gå genom Björkhagen.

Björkhagsvägen under uppgrävning

Just nu pågår nedgrävning av en matarledning för dricksvatten.

Björkhagsvägen under uppgrävning

Att det är mycket vatten i marken lärde man sig för ett år sen på Skepparens väg.

Björkhagsvägen under uppgrävning

Arbetsledaren ser bekant ut.

Björkhagsvägen under uppgrävning

Det blir mycket grävjobb som hörs över hela Björkhagen.

Björkhagsvägen under uppgrävning

Senare skall det grävas upp igen för att lägga ny dagvattenledning och för att göra nya dricksvattenanslutningar till fastigheterna längs Björkhagsvägen.

Arbetet skall vara klart den 24 oktober kl. 16 enligt anslaget på busshållplatsen. Det återstår dock att se. Kanske blir det ett uppehåll för vintern.

På Skepparens väg tog det 9 månader från start till att vägen var asfalterad. Där ingick inte att lägga matarledning och sträckan var kortare.

Hur det gick till när asfalten rullades ut på Skepparens väg en vacker dag i slutet på maj 2012 kan man se på videon som följer. Starta filmen genom att klicka på pilen längst ner till vänster i filmrutan. Genom att trycka på symbolen med fyra pilar i det nedre högra hörnet kan man se videon på hela skärmen.

Nu är det vackert i Magnarps skog. Vill man se vitsipporna som bäst bör man söka sig uppåt mot fälten.

Vitsippor i Magnarpsskogen

Det finns mossbevuxna stenmurar som troligen är från 1800-talets första hälft.

Stenmur i Magnarpsskogen

Där skogen slutar mot Magnarp finns några hästhagar.

Häst vid Magnarpsskogen

Om man söker sig närmare havet finns ännu ej utslagna björkar.

Björkar i Magnarpsskogen

Hasselskogen är på gång.

Hassel i Magnarpsskogen

Längs cykelvägen ligger de stormfällda ekarna kvar.

Resultat av stormen Sven i Magnarpsskogen

På väg åter kom en häst längs Kustroddarevägen.

Ryttarinna framför fd ABF-huset i Björkhagen

Det går att klicka alla bilderna för att se dem i en större version. Använd då webläsarens bakåtpil för att komma tillbaka.

Det har hänt en hel del i naturen i Björkhagen på en månad.
Körsbärsträden står i full blom och det är gott om blommor.
Träden har fått löv och insekterna gör sitt jobb.

Här följer bilder från 22 april 2014.
Bilderna gör sig bäst i en större version som man får se om man klickar på en bild.
Använd pilarna på tangentbordet för att byta bild och klicka på ”Esc” för att komma tillbaka.

I oktober 2010 mötte jag Googles fotobil på Björkhagsvägen. Tio månader senare fanns bilderna inlagda. Vad jag borde ha förstått men inte noterat förrän nu var att jag och min fru faktiskt fastnade på bilderna (med ”blurrade” ansikten).

Google Street View från Björkhagsvägen i oktober 2010

Det område som är dokumenterat är blåmarkerat på kartan här.

Google Street View i Björkhagen och Skepparkroken

Om man är inne i Google Maps och markerar den rödmarkerade figuren på kartan ovanför och ”drar” den till en position på kartan så aktiveras Street View funktionen.

I Gamla Stan i Stockholm använde sig Google av cykel.

Cyklande Google fotograf i Gamla Stan, Stockholm

Inlägg på bloggen ”Björkhagen och Skepparkroken” har de senaste åren blivit alltmer sällsynta. Dessutom har inläggen ibland svävat ut med diverse foton som inte har så mycket att göra med Björkhagen och Skepparkroken.

I fortsättning kommer bloggen att koncentrera sig på lokalhistoria samt på planer och nybyggnation. Inläggen kommer att komma sporadiskt och att begära information om nya inlägg via e-post rekommenderas.

För att fortsätta att visa lite foton har jag skapat en Facebook-sida som heter ”Björkhagen och Skepparkroken”. Sidan finns på adressen: https://www.facebook.com/bjorkhagenochskepparkroken
På Facebook-sidan kommer även nya inlägg på bloggen att annonseras.

För den som använder Facebook är det bara att ”gilla” sidan för att se nyheter. Då är det också lätt att bidra med kommentarer och bilder, vilket alla är välkomna att göra.

För den som inte vill ha ett Facebook-konto går det gå till adressen ovan och t.ex. göra ett bokmärke. Det är ungefär som att besöka bloggen då man inte har e-post notifiering. Länken till Facebook-sidan finns även i bloggens länkavdelning, långt ner i högra kolumnen.

Facebook-sidan kommer ibland att innehålla bilder från närområdet som t.ex. de här bilderna från fordonsträffen i Magnarp. Träffen drabbades tyvärr  av regn.

För den som är road av Twitter, läggs med automatik ut länkar till nya blogginlägg ut på
https://twitter.com/ragnarl

För den som är road av Instagram lägger jag ibland ut bilder av blandat slag på
http://instagram.com/ragnarl
Fast på min Instagram-sida har många bilder inte någon koppling till ”Björkhagen och Skepparkroken”.

Första etappen var att lägga ner en matarledning för dricksvatten.

Nu har man börjat om från havet och har passerat Långrevsvägen.

Grävning på Björkhagsvägen

Den här gången läggs nya dagvatten- samt avloppsledningar. Dagvattnet rinner ut i havet nedanför Gröna stigen.

Grävning på Björkhagsvägen

Dessutom skall fastigheterna anslutas till den tidigare lagda dricksvattenledningen.

Grävning på Björkhagsvägen

Man kommer att gräva ända upp till Magnarps Byaväg igen och det är en prestation om man blir klar till det utlovade datumet och klockslaget.

Björkhagsvägen under uppgrävning

Längs den förlängda Östra Pilkvägen i Skepparkroken är nu sex hus uppförda. Fyra hus är inflyttade.

Området har 22 tomter som har varit till salu sedan 2011.

Hus på Östra Pilkvägen i Skepparkroken

Det är tre hus på varje sida av vägen.

Hus på Östra Pilkvägen i Skepparkroken

Det senast uppförda huset är ett så kallat passivhus.

Beskrivning av hus på Östra Pilkvägen i Skepparkroken

Torsdagen den 18:e juli 2014 var en lagom varm dag med mycket aktiviteter vid stränderna längs Skälderviken.

I Magnarp är det alltid mycket folk nära hamnen

Magnarp 2014-07-18

Många kommer hit med bil.

Magnarp 2014-07-18

Till Björkhagsbryggan kommer de flesta gående eller med cykel och stannar inte så länge.

Björkhagsbryggan 2014-07-18

I Skepparkroken var det full aktivitet på bryggan.

Skepparkroksbryggan 2014-07-18

Skepparkroksbryggan 2014-07-18

Det ser ut att vara kö till badtrappan.

Skepparkroksbryggan 2014-07-18

Längs Skepparkroksvägen ovanför Kustroddarevägen pågår arbete med vattenanslutningar till den blivande pågatågsstationen.

Skepparkroksvägen 2014-07-18

Från midsommarängen ser Skepparkroksbryggan ut så här

Skepparkroksbryggan 2014-07-18

och stranden som inte är överfull.

Skepparkroken 2014-07-18

Även på kommunens brygga vid Klitterhus var det mycket aktivitet.

Havsbaden vid Klitterhus 2014-07-18

Det är mycket folk på stränderna.

Havsbaden vid Klitterhus 2014-07-18

Tyvärr såg vattnet mycket brunt ut.

Havsbaden vid Klitterhus 2014-07-18

Det är Rönne Å och regnet som är förklaringen enligt en artikel i NST.

Att det har hänt mycket i Björkhagen och Skepparkroken kan man se på den ekonomiska kartan från 1969. Det kommunala vattnet var på gång och den stora exploateringen ovanför Kustroddarevägen i Skepparkroken hade inte kommit igång. I Björkhagen fanns många hus redan då men nästan alla var sommarstugor eller barnkolonier.

Björkhagen och Skepparkroken på den ekonomiska kartan från 1969

Dagens karta är hämtad från vägföreningens hemsida. Klicka gärna på kartorna för att se dem i bättre upplösning.

Björkhagen och Skepparkroken 2014

Sjökapten Erik Påhlsson finns beskriven i ett tidigare inlägg. Eriks dotter Emma Påhlsson (1853 – 1929) levde ogift hela sitt liv i Skepparkroken. Hon tog hand om föräldrarna på deras ålderdom och hon bodde kvar i Skepparegården efter föräldrarnas död 1892. Hon skrev i mars 1925 vad hon kallar en minnesruna över sin far. Den beskriver Erik Påhlssons liv på sjön men innehåller också mycket om livet i Skepparkroken på 1800-talet.

Emma Påhlssons Minnes-runa över Sjökapten Erik Påhlsson

Jag har tänkt att återge handskriften, som är på c:a 60 små sidor, i delar (som kommer att komma med långa intervall). Handskriften är till största delen lätt att tyda. Jag återger texten som jag tyder den med gammal stavning och eventuella stavfel. Någon mindre redigering kan förekomma vid uppenbara felskrivningar (t.ex. dubblerade ord) och i några fall får jag gissa på ord. Någon frivillig får gärna anmäla sig att hjälpa till att skriva rent (skriften finns i pdf-format). Så här ser handskriften ut på sida 1.

Emma Påhlssons Minnes-runa över Sjökapten Erik Påhlsson – Sida 1

Och här följer del 1 med de fem första sidorna:

En liten minnes-runa tecknat af Emma Påhlsson i mars 1925

Skepparkroken är en liten oansenlig by, som ligger vid kusten av Skälderviken. I denna lilla by föddes en gosse den 23 januari 1809 som fick namnet Erik. Denne gosse var min Far och det är hans händelserika lif jag vill försöka skildra så godt jag förmår och kan, såsom det ännu står kvar i mitt minne som han berätta det för oss, och för övrigt vad jag kan finna i gamla journaler, där han sjelf tecknat upp en del från sina sjöresor. Hans föräldrar voro Pål Persson och Ana Eriks-dotter. Fadren var inföding i Skepparkroken, men modern var från Luntertun. De voro fattiga som alla familjerna i byn voro på den tiden, sin utkomst fingo de försöka ta från havet på ett eller annat vis. Utom Erik voro de tre syskon till, en bror som var äldre (Per) och två systrar som voro yngre (Pilla och Kjersti).

Skepparkroken var på denna tiden, en rätt betydande lossnings och lastnings-plats för mindre fartyg och härvid hade Pål Persson en befattning som skepsmätare. Alla i byn hade lite förtjänst med denna in- och utförsel till skutorna. Äfven handelsvaror som skulle till Engelholm kom denna vägen, och kvinnorna i byn deltogo allmänt i detta arbete t o m att försla varor i pråmar enda upp till staden, och dessemellan idka de fiske, för att på så sätt förskaffa sig sitt lifs-uppehälle.

Alla de yngre manliga krafterna voro ute på sjön om sommaren för att skaffa sig förtjänst som sjömänner. På denna tiden var det ej tal om något hantverk, utan så fort pojkarna sluppit fram för presten var det att begifva sig till sjöss.

När Erik Påhlsson blef 16 år fick han som alla de andra pojkarna ut på sjön, och tog hyra som kock med någon af kaptenerna i hemtrakten, jag tror han hette Per Johansson och var från Vejby. En rysligt hård och stygg gubbe, när Far berätta om dessa sina första sjöresor för oss, voro vi barn färdiga att gråta, så hemskt stygga hade de varit emot honom. På den tiden blef kockpojken ombord behandlad värre än en hund. Han fick i allt vara syndabocken. Koka han mer mat till folket, än vad som gick åt till målet skulle han ha stryk, och koka han för lite så det inte räckte till, fick han pisk för det, och fick han inte fyr på flinta stålet kvickt nog fick han smörj därför. När skutan låg i hamn skulle maten lagas på land i kokhusen, och där var inte sämjan alltid den bästa kockar emellan, utan ibland blef det batalj, och kokfrun som förestod det hela, hade ett fasligt bestyr med att lugna ynglingarna.

När kaptenen gick i land för att fästa, skulle kocken hålla vakt och passa på, vid var tid på natten gubben behaga komma ombord, och hade han somnat till vid ett sådant tillfälle, och ej hörde gubbens rop, då blef der ett fasligt lif och pojken skulle straffas. Ett par gånger hände det för Erik att han slumrat till och ej hörde när kapten ville ombord. Skutan låg nämligen ej intill kajen utan han skulle hämtas med båt.

En gång Erik försumma sig skulle han ha pisk af en kabelända som gubben fick tag uti, i vredens mod, och det blev först galopp runt ruffen med pojken före och skepparen efter, till slut visste pojkstackaren ingen annan råd än hoppa i sjön, och simma runt skutan, för att krafsa sig upp på andra sidan och på så sätt lura gubben. Dagen efter när gubben blef nykter, ångra han sig rysligt och muta pojken på alla vis, och bad honom att ej tala om det där hemma.

Fortsättning följer.

Vägföreningens styrelse har godkänt ett avtalsförslag för kommunens övertagande av vägföreningen. Slutligt godkännande görs av föreningsstämman i mars 2015.

Om förslaget godkänns kommer skötseln att tas över 2016-01-01.

Kostnaden per fastighet blir 3200 kr som debiteras över två år.

Texten nedan från styrelseprotokollet ger mer detaljer. Länk till vägföreningens hemsida finns i avdelningen med länkar i den högra kolumnen en bit ned.

Styrelseprotokoll 2014-01-01

Emma Påhlsson (1853 – 1929) minns vidare (från del 1) i mars 1925 om sin far.

Nu skriver Emma om Eriks utbildning och om de första åren som styrman och kapten.
Hon listar kaptenerna i byn, berättar om varvet i Skepparkroken och om hamnen i Skälderviken.

Här följer del 2:

Eftersom Erik växte till, kom han ju från de hundåren, och steg i sjömansklasserna och blef en snart en duglig sjöman. Om vintrarna när han var hemma studera han flitigt på navigationen. Som lärare hade han gamla kaptener boende inom samhället.

År 1833 var han färdig med sina kunskaper i yrket och kunde ta sin styrmansexamen när han kom till Stockholm, och året därpå sin kaptensexamen äfven i Stockholm. Förmodligen var här ingen navigationsskola på närmare håll i den tiden. Så for han som styrman i flera år, först med kapten Lars Hulth från Skepparkroken, och sen med  kapten Johannes Klämilson(?) från Vejby, sedan med en kapten Axelsson från Skanör, till han sjelf fick eget fartyg att föra. Af gamla journaler finner jag att i april 1844 fick han sin första skuta att bli befälhafvare på, en skonare som hette Eulalia och hörde hemma i Malmö, och ägdes af redarna Olle Rehensburgs(?) söner. Med detta fartyg gjorde han cirka 10 resor första året, mest på Norrland, Norge och Skåne. På följande åren företogs resorna mer på England, Ryssland, Finland, Sverige och Danmark.

År 1849 fick han ett annat större fartyg att föra, en skonare som hette Orion, och ägdes av samma rederi. På detta fartyg var de 6 mans besättning, på Eulalia endast 5 man kaptenen inräknad. Nu gick turerna oafbrutet på Stockholm, Ryssland, Norrland och England. Lasterna bestod vanligen af råg till Sverige och trä till England.

Vid denna tiden på fyrtiotalet var här många skeppare i Skepparkroken inalles en 12 stycken. Bröderna Per och Erik Påhlsson, bröderna Mathis och Petter Nilsson, bröderna Per och Nils Gudmunsson, bröderna Lars och Anders och Nils Hulth, bröderna Jönspetter och Mathis och Carl Pålsson. Af pojkarna hade blitt dugliga män, och nu rådde nästan välmåga i den lilla byn.

Här var äfven då skeppsvarf och byggdes flera rätt stora fartyg för skeppsredare i Göteborg, här var gott om skeppstimmar, och ett utmärkt läge för att få fartygen i sjön, emedan just vid varfvet, var ett ansenligt djup, enda in till stranden.

Ännu finns varfskåsen kvar, så man vet platsen, äfven i våra dagar. Skeppsbyggmästaren hette Sjöberg, och byggde äfven ett hus i byn, nuvarande Hellbergs. Sista fartyget som byggdes här på varfvet var en brigg som hette Najaden och kaptenen hette Golher (?), en Göteborgare. Redarna som var ägare till briggen voro Göteborgare. Denna skuta byggdes troligen 1839 eller på 1840talet enligt vad jag genom berättelser kan lista ut i min nit.

Det blef ett stort fel när Engelholms de vise fäderne byggde hamn vid Rönne åns utlopp som de snart fick ångra. Hamnen skulle de lagt vid Skepparkroken där som var rätta djupet och läget. De erfarne sjömännerna här ute förehöll nog de goda Engelholmarna att det aldrig gick väl med deras hamnbygge, medan de kände allt för väl till havets nycker på rönnesand och vid åmynningen när de västliga stormarna rasade, men de både ville och skulle ha hamn, som också blev färdig 1856, till en början hade den ju lite betydelse för dessa bygder men är nu för många år sen alldeles slopat och de åt sitt öde lämnade hamnarna se icke mycket ut för verlden nu mera, men vad de göra, så tala de tillräckligt ändå om tider som svunnet.

Lördagen den 10:e januari 2015 var det dags för en ny storm med högt vatten.
Stenbryggorna i Björkhagen och Skepparkroken har klarat sig hyfsat men det är värre med badbryggan i Skepparkroken. Jag var inte på plats under stormen men här är några bilder från onsdagen efter när vatten börjat sjunka undan.

Bryggan i Björkhagen

Bryggan i Björkhagen

Bryggan i Skepparkroken

Bryggan i Skepparkroken

Bryggan i Skepparkroken

Stranden i Skepparkroken

Stranden i Skepparkroken

Stranden i Skepparkroken

Den del av Magnarp som skulle bilda Björkhagen var under 1600- 0ch 1700-talet utmarker som användes som betesmark till gårdarna i Magnarp. Från 1830-talet byggdes några gårdar och torp i Björkhagen. Med storskiftet flyttades en gård och bildade nuvarande Björkhagens gård vid Björkhagsvägen nära Magnarps byaväg.
Villa Matilda vid Per Skomakares väg och Bengt Svens nära havet byggdes också tidigt. Redan i början på 1800-talet gick en enkel väg för kärror gick ner till tångtäkten där majbrasorna tänds nuförtiden. Den vägen kallas i dag Björkhagsvägen.

Karta från laga skiftet i Magnarps By 1839-1841 (delen som visar det blivande Björkhagen)

Eftersom fiske stod för en viktig del av självhushållet behövdes en kås för båtarna. Den plats som användes var inte den vid Björkhagsbryggan utan den kås som fortfarande är bevarad nedanför det nybyggda huset på Standridarevägen 4. Den kåsen använde Johan Brynolf ända in på 1950-talet. Där hade han sin snipa med inombordsmotor. Kåsen kallades också för Brynolfs kås. Det är troligt att kåsen anlades redan på 1840-talet.

Brynolfs kås i Björkhagen i februari 2014

Det kanske är Brynolfs båt som syns på vykortet från 1920-talet. Gården längst till höger är Bengt Svens. Klicka gärna på bilderna för att se dom i större storlek och använd webbläsarens bakåtpil för att komma tillbaka.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1920-talet

Kanske är det Brynolf själv som står vid sin båt längst till höger på ett annat vykort från 1920-talet.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1920-talet

På nästa vykort från 1930-talet är det lilla lusthuset vid havet byggt. I huset som hör till bodde länge konstnären Gerda Östergren. I kåsen ligger en båt.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1930-talet

På vykortet från 1940-talet har Gerdas hus fått en takkupa och kolonibarn badar vid kåsen.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1940-talet

Även på 1950-talets vykort används kåsen. En båt ligger i sjön och en snipa är uppdragen på stranden. Gerdas hus har fått fler fönster.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1950-talet

På flygfotot från 1950-talet kan man förutom en båt i kåsen även se den stig längs havet som länge användes. Idag är stigen delvis igenväxt och delvis förstörd av de senaste årens stormar.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett flygfoto från 1950-talet

Kåsen vid den nuvarande Björkhagsbryggan började användas långt in på 1900-talet, bland annat av handlaren Sven Carlsson. Här ett vykort från c:a 1960.

Björkhagsbryggan på ett vykort från c:a 1960

Kåsarna vid Hultabryggan, som beskrivits i ett tidigare inlägg, är av äldre datum, troligen från slutet på 1800-talet.

Hults kåsar i Björkhagen i mitten på 1920-talet (foto Robert Romberg)